Kristdemokraternas intellektuella kollaps

Göran Hägglund (kd) står förmodligen för valrörelsens mest ansvarslösa uttalande när han idag säger att han inte kan avgöra vem som är ”värst” av vänsterpartiets Lars Ohly och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. SD är alltså ett parti vars medlemmar marcherade i naziuniformer så sent som på 90-talet.

För det första är uttalandet väldigt korkat. Kristdemokrater och Vänsterpartister har skrivit ett antal motioner tillsammans under mandatperioden och de flesta handlar om just mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet i flera kommuner. Betyder det att KD kan tänka sig ett liknande samarbete med SD? Det är ju den rimliga tolkningen av Hägglunds uttalande.

Men uttalandet är inte bara korkat. Det är också mycket mycket farligt.

Att likställa Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna blir som att ge en tydlig signal till väljarna om att det är helt ok att rösta på SD. SD är ett dåligt val, menar Hägglund, men inte värre än att rösta på Vänsterpartiet som KD samarbetar med i en rad frågor.

Att sudda ut gränsen mellan de demokratiska partierna och SD är samma sak som att ge SD en fribiljett in till det politiska etablissemanget. Det är den bästa presenten Jimmie Åkesson kan få.

Att enskilda KD-företrädare säger tokigheter är väl en sak. Men Hägglunds uttalande vittnar om en intellektuell kollaps inom partiet. Kristdemokraterna har bytt ut den moraliska kompassen mot ett verbalt baseballträ och går bärsäkragång genom valrörelsen i syfte att till varje pris hålla sig kvar vid makten.

För väljare som inte vill att SD ska få inflytande över politiken de närmsta fyra åren finns bara ett alternativ: Rösta rödgrönt.

Alliansfritt Sverige, Aftonbladet, Aftonbladet2, SvD

Alliansen vill sparka 100 000 (eller?)

Rubriken på det här inlägget är inte på riktigt. Men den kunde ha varit på riktigt. Om jag hade argumenterat som Anders Borg. Men det gör jag inte, för jag tycker inte att regeringens ”nej till de rödgröna jobbsatsningarna” är samma sak som att regeringen ”säger upp” folk.

Det här är extremt viktigt. Anders Borgs tabeller brukar charma de flesta. Såväl väljare som ekonomijournalister. Men inte den här gången.

Anders Borg ljuger nämligen i sin granskning av det rödgröna valmanifestet. Jodå, han ljuger. Under rubriken ”4,4 miljoner löntagare får höjd skatt” finns punkten ”nej till Alliansens femte jobbskatteavdrag” och ”nej till höjd skiktgräns”. Detta är alltså en del i den ”skattehöjning” på flera hundra kronor i månaden som Anders Borg påstår att de rödgröna vill ha.

Problemet är att Alliansens femte jobbskatteavdrag ännu inte existerar. Det gör inte heller höjningen av skiktgränsen (att de rikaste får sänkt statlig skatt). Dessa är reformambitioner från regeringen som man kallat just ”reformambitioner” eftersom man tänker genomföra dem under förutsättning att den ekonomiska utvecklingen är god. Att säga nej till föreslagna reformambitioner är alltså samma sak som att höja skatten, enligt Borg.

Och det är tydligt, mycket tydligt, att Borg pratar om just skattehöjningar. Allt detta står nämligen under rubriken ”höjda inkomstskatter”. Så argumentet ”jaja, men de får ju ändå höjd skatt” duger inte. Borg räknar med förslag som ännu inte genomförts.

Det är ungefär som om oppositionen skulle säga att ”alliansen vill sparka 100 000 personer” för att alliansen säger nej till de rödgröna jobbsatsningarna. Det vore otroligt fånigt att argumentera på det sättet. Att alliansen säger nej till stora jobb- och välfärdssatsningar är förvisso sant, men man kan inte säga att de sparkat folk som ännu inte fått jobb.

Jag är så otroligt trött på att Anders Borg ständigt utmålas som seriös och ansvarsfull när han i själva verket argumenterar som en lillgammal MUF:are som lärt sig göra tabeller i excel.

Scoopet gjordes av Alliansfritt Sverige

Svd1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, Aftonbladet, Expressen, E24, DI

Begreppet ”bidragslinjen” – ett hån mot de sjuka

Alliansens företrädare gillar att ställa ”arbetslinjen” mot ”bidragslinjen”. Reinfeldt drar denna grej varje gång han får chansen. Schlingmann brukar också skriva så i det nyhetsbrev som jag gjorde misstaget att börja prenumerera på.

Personligen tycker jag att hela snacket om ”bidragslinjen” är ett hån mot framför allt de sjuka. De nya reglerna för sjukersättning (”bidrag”) gör att tusentals människor har förlorat sin sjukpenning trots att de är sjuka enligt läkarintyget.

Att sjukförsäkringarna är regeringens kanske svagaste punkt i debatten märktes inte minst häromdagen när Reinfeldt blev fullkomligt svarslös i debatten med en mycket kunnig väljare i Ring P1 (se klipp nedan).

Varje gång regeringen pratar om ”bidragslinjen” är detta en attack mot de cancersjuka. En attack mot de undersköterskor som slitit sönder ryggen och nu inte orkar arbeta mer, men ändå förlorar sin sjukersättning eftersom regeringen bestämt att arbete går före bidrag.

Som rödgrön är jag stolt över att vi vill reparera sjukersättningen och ta bort stupstocken. Jag är stolt över att vi vill öka resurserna som går till den här typen av bidrag. Och jag anser att vi bör hugga tillbaks varje gång ”arbetslinjen” ställs mot ”bidragslinjen”.

Jag vill att vi ska svara ungefär så här: ”Är det bidragslinje att låta sjuka människor få hjälp? Berätta för väljarna varför svårt cancersjuka människor inte ska få sjukersättning utan tvingas söka jobb.”. Sen går vi vidare och förklarar att ”i ett rödgrönt Sverige förväntas du söka jobb om du har kapacitet att bidra. Om du är sjuk får du den hjälp du behöver”.

Vi ska prata på det här sättet tills alliansen slutar använda begreppet ”bidragslinje”.

Om du inte har sett den här filmen, gör det. Sjukförsäkringarna och regeringens totala brist på empati kan bli en valvinnare.

DN, Sydsvenskan, Aftonbladet, SvD

Vi har inte tid att slösa mer tid nu

Alliansens valmanifest bäddar för en klassisk valrörelse där konfliktlinjen går mellan mer pengar till välfärden eller mer skattesänkningar. Att alliansen satsar femton miljarder på skattesänkningar – varav en ansenlig del riktas direkt till höginkomsttagarna i form av sänkt statlig inkomstskatt – är en gåva till rödgröna partistrateger.

Det som nu är helt avgörande är om man från de rödgrönas håll lyckas blåsa igång konflikten mellan en solidarisk välfärdslinje och en kall skattesänkarlinje. Socialdemokraternas agerande är här avgörande.

Jag är personligen helt övertygad om att svenska väljare föredrar fler anställda inom skolan, äldreomsorgen, socialtjänsten än det femte jobbskatteavdraget. Några hundralappar mer i plånboken väger ganska lätt jämfört med bättre kvalitet i skolan och barnomsorgen eller att återupprätta en värdig sjukförsäkring. Om vi kan få valrörelsen att handla om detta får vi ett helt annat läge.

Vi har tre veckor på oss nu. Låt oss inte slösa bort mer tid på att bråka om skatter. Låt oss fokusera på välfärden och klimatet. På bostadsbristen och på jobb åt unga. Inom samtliga dessa områden har vi rödgröna en politik som är fullständigt överlägsen alliansen. Det enda de kan leverera är några hundralappar i plånboken, jag tror att väljarna kräver mer än så.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2, Aftonbladet, Aftonbladet2

DN har fel om förbifarten

Dagens Nyheter publicerar idag en allvarligt missvisande artikel om Förbifart Stockholm. Trots att en klar majoritet av Stockholmarna väljer kollektivtrafik framför motorväg toppar man idag med att ”Stockholmarna vill ha förbifarten”.

Ja, det stämmer att Stockholmarna hellre vill ha motorvägen än ingenting. Och helst vill de naturligtvis ha allting. Men det är inte en relevant fråga att ställa. Den relevanta frågan är var vi ska lägga våra gemensamma skattemedel. Och där är svaret klart och tydligt: på spår, inte på vägar.

Jag förstår att Henrik Brors är väldigt glad över att få skriva att miljöpartiets sympatisörer inte stödjer partiets viktigaste krav i stockholmsregionen (i papperstidningen ej på webben). Men faktum är att MP och V är de enda partierna i Stockholm som går i takt med opinionen – de vill hellre prioritera spår än vägar.

Jag blir så otroligt sorgsen av att läsa sånt här mitt under brinnande valrörelse. På riktigt.

Lyssna på Daniel

Jag blev så berörd av Daniels korta film att jag var tvungen att lägga upp den här.

Här kan du bli valarbetare för de rödgröna.

Konflikten som kan ge de rödgröna segern

Kvällen ekonomiska debatt blev betydligt mer intressant än vad jag trodde på förhand. Vi börjar få till en ganska tydlig konflikt om välfärden, om prioriteringarna i ekonomin. Det är just här som en debattör som Thomas Östros (s) kommer till sin rätt.

Och det är här någonstans, i prioriteringen mellan välfärd och skattesänkningar, som vi hittar konflikten som kan ge de rödgröna segern. Man kan inte prioritera allt. Jag tror det är dags för oss att sluta prata skattefrågor och gå på själva kärnan: välfärden. Sjukvården, skolan, ersättningen till människor som är för sjuka för att jobba, äldrevården.

Alliansen prioriterar skattesänkningar, de rödgröna välfärden. En ganska enkelt och tydlig konflikt.

Det blir nästan lite komiskt när man läser Expressens rubrik efter debatten om att alliansen ”vann”. Visst, Anders Borg framstod som lugn, självsäker och trovärdig. Men den som hörde Roger Tiefensee (c) eller  Carl B Hamilton (fp) kan knappast ha blivit mer benägen att rösta blått. Det var två ganska trötta herrar som mest rabblade statistik.

Mikaela Valtersson (mp) och Ulla Andersson (v) klarade sig mycket bra. Särskilt Valtersson har en självsäkerhet och ett rakt sätt att uttrycka sig som många politiker saknar.

Men kvällen var utan tvekan Östros. När Östros får prata klassiska välfärdsfrågor är han i sitt esse.

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet